Ett fönster mot trädgården- Maries trädgård.: 2020

lördag 26 december 2020

Hittade en kärna i en dadel...del 4

Idag fotograferade jag min dadelpalm igen efter att jag i en trädgårdstråd på Facebook hittade en fråga kring dadlar och odla på kärnorna.

Jag fann ju en dadelkärna i mina kärnfria lakritsdadlar från Ica för drygt ett år sedan (oktober 2019). Tur att inte tänderna rykte, jag bestämde att försöka få rötter på den. Du kan läsa om det här.

Det tog sin lilla tid att få rötter på den, två månader ungefär. Det var tur att jag inte gav upp. Det var dags att plantera den i kruka. Det kan du läsa här.

På självaste Julafton 2019 la jag upp ett tredje inlägg om min dadelkärna. Här hittar du det.

Nu, 26 december 2020 ser den ut så här:

Tre fina blad och ett fjärde på väg...

Plantan står i köksfönstret. Inte direkt sol, sydöst läge kan man säga.

måndag 2 november 2020

Lite förändringar vid "nya sittplatsen".

Nedan syns nya sittplatsen, som vi kallar den. Det är underbart att sitta ute i trädgården och fika eller titta på blommorna, eller djurlivet eller bara vara.

På morgonen fungerar altanen alldeles perfekt. Men framåt tolv blir det varmt, alltför varmt att sitta där.

I sommar har vi suttit ute och fikat under parasollet och som vanligt fladdrade tankarna iväg.

"Skulle det inte...

.....bli mer öppet om vi tog bort skärmväggen mot skogen?

Väggen är fin, men den "stänger av" ut mot gungorna. En rabatt som ersätter väggen och går hela vägen ner mot häcken vore väl inte dumt.

Vi skulle ju kunna sätta fler stolpar och mer armeringsnät."

Jag presenterade mina tankar för maken. Han höll med om att det skulle kunna fungera och åkte lojalt, som alltid när jag får en snilleblixt, till lokala Woody-butiken och köpte in fler stolpar och armeringsnät.

Några dagar senare...

Skärmväggen monterades ner av dotra och maken och mätningen för hur rabatten skulle gå, hur bred den skulle vara och markering på gräsmattan med snöre påbörjades. Hur skulle vi ställa stolparna? (jag hade redan funderingar på vad som skulle planteras, men säg inget till någon ;))

Nedan syns maken i mätartagen.

De nya stolparna står lutade mot gungställningen, kanske ska jag bygga ett tält där, (s)koja bara.

Woho vad öppet det blev.

Här står armeringsnäten lutade mot häcken.

Vi (läs maken) tog de gamla stolparna (den syns ovan) och placerade ner dem på andra platser i trädgården.

Återvinning när den är som bäst. Allt har sin plats, för vissa saker tar det bara lite längre tid att finna rätt ställe.

Här står den ena stolpen, mitt i "cykelrabatten"

Det blev bra med lite höjd i rabatten.

Ni ser cykeln i framkant?!

Inköpt på ortens blomsterbutik.

Cykeln har gett namnet till rabatten.

Den andre stolpen hamnade här.

Som kompis till en eget uppdriven rönnplanta.

På toppen ett stolpskydd i form av en sädesärla, inköpt nästan lokalt på Wexthuset i Enhörna.

Nedan syns ett annat projekt i trädgården, ett par överblivna stolpar och armeringsnät sattes vid staketet mot skogen. Till armeringsnätet flyttade jag över två av de fina dekorationerna som satt i armeringsnätet vid nya sittplatsen.

I nätet satte vi också en ljusslinga driven av solljus.

Varför visade jag denna bild?

Jo, vi planerade ju att gräva rabatten direkt.

Men den torra jorden omöjliggjorde att vi grävde eftersom marken var som betong.

Medan vi väntade på regnet som skulle mjuka upp jorden lite passade vi på att fika, flera gånger faktiskt.

Och när vi satt där och fikade kikade jag på denna installation, gjord tidigare i år.

Den blev inspiration till vad som blev sen. Det är bra med pauser och tid. För då kan man få nya, kanske lite bättre idéer.

Istället för att stänga igen den nyöppnade genvägen med en rabatt, så tänkte vi om. För det var så bekvämt att gå där skärmväggen satt i vägen förr.

ဏ

Såhär tänker vi oss rabatten istället, plats för att gå där väggen var förut.

Här har vi lagt ut en överbliven rabattkant för att mäta ut hur stor rabatten skulle bli. Längden på den överblivna biten rabattkant fick bestämma storleken.

Maken slog ner stolparna i bakkanten.

Jag slog mig ner i en trädgårdsstol med en kopp kaffe för att bistå med glada tillrop.

Nedan är armeringsnätet på plats och maken har börjat gräva ner rabattkanten och vända på gräset.

Jag bestämde mig för att flytta över lite växter från andra platser i trädgården i stället för att köpa nya.

Både bättre för plånbok och de växter som inte trivdes särskilt bra på sina nuvarande platser.

Här nedan har den första växten kommit på plats. Det är en funkia som avskydde sin andra växtplats.

Här har Funkian fått sällskap av en till blomma. Jag har helt tappat namnet på den, men jag tror det är en Astilbe. Den är så liten så liten, trots att jag köpte den för flera år sedan.

Vi får se om den trivs här istället.

En liten solbrud har också fått plats här, mest för den höll på att dö av törst på sin förra växtplats. Kanske blir det för skuggigt. Då får den flytta igen.

söndag 1 november 2020

Hejdå oktober. Välkommen november!

Jag tog en runda i trädgården igår. Dimman låg som ett lock över trädgården och det var blött i både gräs och i luften. Men det var ändå en skön känsla att bara gå ut och njuta. Smärtan i knäna är överkomlig just nu. Tack o lov. Det betyder att jag orkade/klarade att gå runt hela trädgården utan att sitta och vila efter korta sträckor. Det är skönt att jag känner mig ganska stadig på benen. Det är skönt att våga gå utan att vara stapplig och rädd att ramla.

Frosten har inte än tagit alla blommor, men den är på god väg. Den stora rönnen har tappat de flesta av sina löv, dessa har vi krattat ihop och lagt över rosorna i rabatten. Eller vi, maken har gjort det mesta grovgörat i trädgården i år. Han är så snäll och har planterat, grävt, krattat och vattnat. Jag har suttit bredvid på en stol och känt mig värdelös och önskat att jag kunde göra allt själv.

Det är inte samma sak när någon annan gör arbetet, även om det sker efter mina instruktioner.

Nedan syns lite av rabatten som jag kallar "ängen" den har varit tunn och tanig hela sommaren. Nu efter oktobers myckna regnande har den tagit sig bra. Jag har dessutom haft turen att via marketplace på Facebook kunnat fylla ut den och andra rabatter med några fina växter från en trädgård i närheten. Det var en tjej som hade gallrat ut och sålde. Tre vändor blev det för maken med bilen. Jag var med en gång och fick en underbar rundvandring i en villaträdgård utöver det vanliga. Där kände jag mig inspirerad men också som en komplett amatör...

Vid lillstugans rabatt ser det tomt ut när vi kapat ner Alpina klematisen. Förhoppningsvis så kommer den igen i vår.

På bilden nedan syns det att skärmväggen vi hade vid nya sittplatsen är borttagen. Mot häcken syns två lägre stolpar och ett nät. Det är en ny rabatt.

Titta vad mycket öppnare sittplatsen blivit bara genom att ta bort skärmväggen. Det känns jättebra och en ny rabatt är ju aldrig fel...

Den torra sommaren gjorde att rabatterna vid sluttningen i söder blev snustorra. Ingenting ville ta sig och växa. Fröerna jag sådde i våras har grott nu i höst, så torrt har det varit. På bilden nedan syns en ny liten rabatt. Jag var tvungen att flytta på hortensian jag planterat ovanför ängsrabatten. Den står nu mitt på gräsmattan, syns nere till vänster i bild. Runt den har jag sått blåklint. Det är de som syns mest och är högre på bilden.

Nedan syns närbild på nya sittplatsens rabatt. Där syns kärleksörten från svärmors rabatt och de vackra höstfärgerna på rosenstavens blad.

Nedan en fröställning från solhatten, den är vit pga mögel, men otroligt vacker.

Så här ser de ut i vanliga fall. Bruna och taggiga, men fortfarande lika vackra.

Avslutar med tre bilder på den uppstammade oxbäret.

Jag har fler bilder från i sommar att dela på bloggen. Nu när lusten att blogga kommit fram igen då smärtan avtagit i kroppen kommer jag försöka blogga mer.

All kärlek till er som tar er tid att läsa.

Tack!

lördag 31 oktober 2020

Denna sommar har varit annorlunda, mycket annorlunda

Då Coronan härjat så borde trädgården ha varit den plats där själen kunnat få ro. Jag trodde aldrig att jag skulle tappa lusten för att jobba i trädgården, eller njuta av allt det vackra jag planterat. Men jo, så har det varit i år, lusten har inte funnits där. Tyvärr.

En stor orsak är hälsan. Jag lider med alla som lever med svår smärta dygnet runt. När man inte kan sova, stå, gå för det gör så ont, så ont. När varje liten rörelse gör ont, vare sig du är stilla, sitter, ligger, står eller går. Så har jag haft det ett bra tag, i sommar har det varit värre än någonsin.

Det är lätt att tappa sugen, när det alltid gör ont. När du inte kan resa dig utan att det gör så ont, så ont. Då du tänker efter om det verkligen är nödvändigt att resa sig ur stolen. När du en bra dag reser dig och går några steg och med förvåning kommer på att det inte gjorde ont att resa sig.

Mina knän, som är förstörda av artros, har värkt så att hela vardagslivet påverkats. Jag har bara kunnat gå korta sträckor, svårt att resa mig, varit vinglig och tagit till kryckor för att ens kunna gå inne. Fy sjutton. Inget kul alls.

Men det går inte att gräva ner sig. Tänk positivt. När du snubblar är det bara att göra det bästa av det. Som seriestrippen Kalle och Hobbe beskriver ovan.

Tadaa! Jag kommer igen.

Ska dela lite bilder i fler inlägg. Lovar.

söndag 16 augusti 2020

Stjärnskådning i trädgården.

Vår mysiga sittplats har fått nytt syfte.

På dagarna fungerar den som fikaplats men på kvällen är den en perfekt utsiktsplats för stjärnskådning.

Stjärnfallet Perseiderna är på besök i augustinatten och vi sitter på första parkett för att kika.

Bilden nedan har jag hämtat från tidningen: Populär astronomi.

Vi har hållit oss vakna lite längre på kvällen och smygit ut i trädgården för att kika. Ute är det varmt och syrsorna spelar så man nästan får tinnitus.

Ibland kan vi höra någon granne prata eller en moped åka.

Men ofta är det ganska tyst (förutom syrsorna) och kvällen är helt magisk.

Vi har sett några stjärnfall på våra "nattliga" exkursioner. Både vita snabba och andra lika snabba men mer orangea streck. Så häftigt att se.

Vi tittar åt söder. Där kan vi avnjuta två, lågt stående, men starkt lysande planeter. Jupiter och Saturnus. Så coola de är.

Tittar vi bakåt, över lillstugan, syns Karlavagnen som är de ljusstarkaste stjärnorna i stjärnbilden Stora björnen. (källa: Wikipedia)

Vår utkiksplats.

Ibland ser vi någon stjärna som rör sig över himlen... Då blir jag osäker, ser jag fel nu?

Nej faktiskt inte. Igår såg vi två stycken lysande rörliga ljus, som vi antar är satelliter. De kom söderifrån och den ena rörde sig åt nordöst, den andre åt nordväst.

Jag rekommenderar varmt att du kikar upp på stjärnhimlen.

lördag 15 augusti 2020

Dahliorna 2020

...ser du inte på bilden nedan, kan jag börja med att tala om.

Detta är 2019 års blomning....

Jag är novis på det här med dahlior. Tycker de är vackra med tvekade på att köpa några iom att jag tycker det verkar lite meckigt att behöva ta upp dem för övervintring inne.

Jag föll för dess charm förra året, det när jag tittade runt på nätet och förfördes av vackra bilder på blommande dahlior. Ett, tu tre så låg det några rötter i varukorgen. Hem kom ett paket och jag tittade lite skeptiskt på rötterna som fanns däri.

Vad göra. Jag googlade som en galning och bestämde mig för att förkultivera och plantera inne. (du kan läsa om det här).

Krukorna drabbades dessvärre av sorgmygg (här läser du om det), sorgmyggen käkade vilt på alla rötter och övergick sedan till att attackera mina inomhusplantor. Suck!

Då tänkte jag kasta in handduken.

Jag bestämde mig för att plantera ut allt i den nya rabatten. "Get away" som min storebror skulle sagt.

Oj vad det blev bra, vilken fägring i rabatten. De var blomvilliga och blommade oavbrutet i rabatten. Det här var ju lätt, tänkte jag. Dessa gillar jag skarpt. Hurra för mig som hittat nåt enkelt att fylla upp rabatten med. De blommar ju långt in på hösten och bjuder på otroliga blommor!

Den 2 oktober var det dags att plocka knölarna ut jorden.

De hade växt till sig ordentligt.

Rötterna förpackades i en låda med kutterspån och in i garaget.

Sen var allt frid och fröjd. Trodde jag, tills jag skulle ta fram dem i våras.

När jag plockade fram mina dahliarötter från vinterförvaringen höll jag på att ramla baklänges av bestörtning. De hade inte alls klarat förvaringen i garaget bra och var torra som fnöske. Ett russin ser mer välmående ut än vad knölarna gjorde.

Oh no, vad göra? Hur räddar jag det här... Jag vräkte ner rötterna i vatten och lätt dem ligga där över natten. Tänkte att de skulle kanske suga åt sig lite av vattnet.

När jag kom ner på morgonen för att kolla hur mitt upplivningsförsök funkat, så såg de exakt likadana ut, fast blötare. Inte en droppe vatten hade sugits upp av rötterna. De var lika skrumpna som innan.

Ve och fasa.

Vad gör jag nu?

Jag åkte till Coopbutiken på orten och köpte två nya påsar med rötter....

Sen planterade jag allt i rabatten. Det med en förhoppning att de gamla skulle ta sig och de nya bjuda på en lika fantastisk blomning som de gamla gjort...

Hur det gått?

Jodå, det är lite grönt. Jag är oerhört lycklig att några av rötterna har överlevt. Kanske kommer de blomma innan året är över.

Jag är full av beundran att de i alla fall är gröna och har blad. Tittar man på bilderna som kommer nedan, kan man, nog/kanske/eventuellt, (jag håller tummarna) skönja någon knopp.

Den till vänster är tyvärr död, men den till höger har ett minimalt bladverk. Vänta så ska jag lyfta lite på grannblomman som lagt sig lite över bladverket...