Jag tog en runda i trädgården igår. Dimman låg som ett lock över trädgården och det var blött i både gräs och i luften. Men det var ändå en skön känsla att bara gå ut och njuta. Smärtan i knäna är överkomlig just nu. Tack o lov. Det betyder att jag orkade/klarade att gå runt hela trädgården utan att sitta och vila efter korta sträckor. Det är skönt att jag känner mig ganska stadig på benen. Det är skönt att våga gå utan att vara stapplig och rädd att ramla.
Frosten har inte än tagit alla blommor, men den är på god väg. Den stora rönnen har tappat de flesta av sina löv, dessa har vi krattat ihop och lagt över rosorna i rabatten. Eller vi, maken har gjort det mesta grovgörat i trädgården i år. Han är så snäll och har planterat, grävt, krattat och vattnat. Jag har suttit bredvid på en stol och känt mig värdelös och önskat att jag kunde göra allt själv.
Det är inte samma sak när någon annan gör arbetet, även om det sker efter mina instruktioner.
Vid lillstugans rabatt ser det tomt ut när vi kapat ner Alpina klematisen. Förhoppningsvis så kommer den igen i vår.
På bilden nedan syns det att skärmväggen vi hade vid nya sittplatsen är borttagen. Mot häcken syns två lägre stolpar och ett nät. Det är en ny rabatt.
Titta vad mycket öppnare sittplatsen blivit bara genom att ta bort skärmväggen. Det känns jättebra och en ny rabatt är ju aldrig fel...
Den torra sommaren gjorde att rabatterna vid sluttningen i söder blev snustorra. Ingenting ville ta sig och växa. Fröerna jag sådde i våras har grott nu i höst, så torrt har det varit. På bilden nedan syns en ny liten rabatt. Jag var tvungen att flytta på hortensian jag planterat ovanför ängsrabatten. Den står nu mitt på gräsmattan, syns nere till vänster i bild. Runt den har jag sått blåklint. Det är de som syns mest och är högre på bilden.
Nedan syns närbild på nya sittplatsens rabatt. Där syns kärleksörten från svärmors rabatt och de vackra höstfärgerna på rosenstavens blad.
Nedan en fröställning från solhatten, den är vit pga mögel, men otroligt vacker.
Så här ser de ut i vanliga fall. Bruna och taggiga, men fortfarande lika vackra.
Avslutar med tre bilder på den uppstammade oxbäret.
Jag har fler bilder från i sommar att dela på bloggen. Nu när lusten att blogga kommit fram igen då smärtan avtagit i kroppen kommer jag försöka blogga mer.
All kärlek till er som tar er tid att läsa.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar