Jag har länge tänkt på att försöka vertikalskära gräsmattan. Gräsmattan är fin med jag har läst att det är bra att vertikalskära den någon gång. Gräsmattan är från 1993, vi har bott här i 16 år. För ett gäng år sedan fick vi huset ommålat. De körde in med en stor lastbil med hisskorg. Inte det bästa för en gräsmatta och det känns som om vi efter det fått en väldans ojämn matta. Med många gropar.
Så vertikalskära, då verkar inte så svårt alls. Jag har en manick jag ärvt från min käre svärfar:
Ser ut som den platsar i värsta skräckfilmen.
Har när jag tänker efter faktiskt testat den. Gav upp rätt snart. Gick ju knappt att få ner i gräsmattan.
Så förra året önskade jag mig en elektrisk vertikalskärare i födelsedagspresent. En sådan står nu i garaget. Ska snart ta ut den ur kartongen... Om jag bara kommer över det som tar emot...
Vad är det som tar emot då?
Ja fler saker faktiskt, mest min hjärna som sätter upp hinder, efter hinder efter hinder...
Jag gör som jag brukar när jag försöker reda ut nåt...
....en lista.
Nedan har vi därför min "varför-jag-inte-bara-går-ut-i-garaget-och-sätter-igång-lista:
- Rädsla att skära av sladdar som jag vet ligger nergrävda under gräsmattan. Någonstans... Har redan grävt av vissa av dem flera gånger.
- Hur gör man egentligen? Är det svårt?
- Måste jag dressa jorden sen? Hur då?
- Kan jag gå på gräsmattan efteråt, eller tar den flera månader att växa på sig.
- Det är ändå för sent. Gräset har ju växt upp nu, i alla fall på de flesta ställen. Det andra är nog dött efter förra sommarens kraftiga torka.
Ni ser, många tankar som bildar en hel mur att försöka kliva över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar