...ser du inte på bilden nedan, kan jag börja med att tala om.
Detta är 2019 års blomning....
Jag är novis på det här med dahlior. Tycker de är vackra med tvekade på att köpa några iom att jag tycker det verkar lite meckigt att behöva ta upp dem för övervintring inne.
Jag föll för dess charm förra året, det när jag tittade runt på nätet och förfördes av vackra bilder på blommande dahlior. Ett, tu tre så låg det några rötter i varukorgen. Hem kom ett paket och jag tittade lite skeptiskt på rötterna som fanns däri.
Vad göra. Jag googlade som en galning och bestämde mig för att förkultivera och plantera inne. (du kan läsa om det här).
Krukorna drabbades dessvärre av sorgmygg (här läser du om det), sorgmyggen käkade vilt på alla rötter och övergick sedan till att attackera mina inomhusplantor. Suck!
Då tänkte jag kasta in handduken.
Jag bestämde mig för att plantera ut allt i den nya rabatten. "Get away" som min storebror skulle sagt.
Oj vad det blev bra, vilken fägring i rabatten. De var blomvilliga och blommade oavbrutet i rabatten. Det här var ju lätt, tänkte jag. Dessa gillar jag skarpt. Hurra för mig som hittat nåt enkelt att fylla upp rabatten med. De blommar ju långt in på hösten och bjuder på otroliga blommor!
Den 2 oktober var det dags att plocka knölarna ut jorden.
De hade växt till sig ordentligt.
Rötterna förpackades i en låda med kutterspån och in i garaget.
Sen var allt frid och fröjd. Trodde jag, tills jag skulle ta fram dem i våras.
När jag plockade fram mina dahliarötter från vinterförvaringen höll jag på att ramla baklänges av bestörtning. De hade inte alls klarat förvaringen i garaget bra och var torra som fnöske. Ett russin ser mer välmående ut än vad knölarna gjorde.
Oh no, vad göra? Hur räddar jag det här... Jag vräkte ner rötterna i vatten och lätt dem ligga där över natten. Tänkte att de skulle kanske suga åt sig lite av vattnet.
När jag kom ner på morgonen för att kolla hur mitt upplivningsförsök funkat, så såg de exakt likadana ut, fast blötare. Inte en droppe vatten hade sugits upp av rötterna. De var lika skrumpna som innan.
Ve och fasa.
Vad gör jag nu?
Jag åkte till Coopbutiken på orten och köpte två nya påsar med rötter....
Sen planterade jag allt i rabatten. Det med en förhoppning att de gamla skulle ta sig och de nya bjuda på en lika fantastisk blomning som de gamla gjort...
Hur det gått?
Jodå, det är lite grönt. Jag är oerhört lycklig att några av rötterna har överlevt. Kanske kommer de blomma innan året är över.
Jag är full av beundran att de i alla fall är gröna och har blad. Tittar man på bilderna som kommer nedan, kan man, nog/kanske/eventuellt, (jag håller tummarna) skönja någon knopp.
Den till vänster är tyvärr död, men den till höger har ett minimalt bladverk. Vänta så ska jag lyfta lite på grannblomman som lagt sig lite över bladverket...
I år får rötterna bli kvar i rabatten. Jag får täcka väl och hålla tummarna på att det funkar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar