Det började med att jag på morgonen den 25 juli kom ut i trädgården och såg flera små femkronestora, men inte så djupa hål i gräsmattan.
Hmm, vadan kan detta vara? tänkte jag och gick in för att googla.
Jag hade en förhoppning att det skulle vara en igelkott, men togs snabbt ner på jorden när jag såg sökresultatet på Internet....
-Grävling! Oh no. 🦡
På kvällen bekräftades sökresultatet på Internet, när denna bedårande skapelse uppenbarade sig i trädgården. Den försökte ta sig in i buskarna under fågelmataren.
Jag tog en bild:
Det där är ingen igelkott, jag är helt säker! ;)
För säkerhets skull tog jag några bilder till...
...samt en film. Jösses så söt den var, men liten. Jag anade att den inte var så gammal. Det bekräftades av viltvårdaren senare som sa att det med all säkerhet var en fjolårsunge.
Jag hoppades så att den inte bodde under lillstugan, men jag visste samtidigt att den antagligen gjorde det. Vår tomt är grundad på sand, mycket sand.
Under lillstugan skulle den kunna gräva många, långa gångar. Vi filmade in under stugan under de dagar som gick, men kunde inte se om den grävt.
🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡🦡
Enligt Internet tips skulle man kunna skrämma bort grävling på tomten genom att lägga dit en trasa med starkt luktande parfym i en burk och placera i närheten av var de håller till.
Sagt och gjort. In i kylskåpet för att leta fram en plastburk, den var visserligen fylld med räkor, men jag uppoffrade mig och åt upp dem. Stackarn mig.... eller inte.
Sen fram med en trasa och parfymjakten började. Jag har kvar nästan alla mina parfymer jag köpt, många från ungdomens glada dagar. Hittade en i skåpet jag inte använt på lååång, låång tid.
Vilken?! 80 tals favoriten Ysatis, var den som fick agera grävlingsskrämma.
Sagt och gjort, burken preparerades med trasa och parfym. Sen tvingade jag ut maken i skogen bakom stugan och han placerade burken under stugan.
Sen såg vi inte grävlingen på några dagar. Jag var ute i trädgården runt 21.30 varje kväll och kände mig nästan ledsen när jag inte såg den.
Men så...
...den 5 augusti var den där igen. Så söt, men jag fattade att det inte var en bra idé att ha en grävling boende på tomten. Vi fick ringa viltvårdaren som jobbar i kommunen. Han visade sig vara en riktigt trevlig kille. Vi var t o m släkt, hans mormor och min farmor var systrar. Så vi är visst sysslingar.
Vi lyssnade med honom om vad som skulle hända efter att grävlingen fångats, vi ville inte att den skulle avlivas. Då fick den hellre vara kvar. Han berättade då att den skulle släppas i ett område med stort gryt och många grävlingar. Då blev vi lugna.
Han hade med sig en stor fångstbur som vi placerade på gräsmattan. Ett rått ägg användes som bete.
Här ovan syns buren, i den finns ännu ingen grävling, men väl ett ägg och lite torra löv/ormbunkar.
Viltvårdaren berättade att grävlingen kommer vara lite orolig när den fångats, men att de snabbt lugnar ner sig. När den fastnat i buren skulle vi ringa honom.
Några timmar senare, klockan 20.40 slog buren igen.
Vi ringde viltvårdaren. Hans kollega skulle komma och hämta buren. En timma efter att buren slagit igen, var grävlingen på väg till sitt nya hem.
Vilka fantastiska viltvårdare vi har i kommunen.
Tack killar för ett fantastiskt bemötande och väl utfört uppdrag.
Ta väl hand om "Grävlis". Vi saknar henom, men är lugna med att den kommer ha det mycket bättre i sitt nya hem, med massor av kompisar.
