Surr surr...

💜💜💜

 

När jag var ute och plockade med mina petunior i blomlådorna utanför köksfönstret noterade jag en humla som surrade runt och besökte blomma efter blomma.

Lite senare  såg  jag den surra vid en blomma bredvid mig, men det var tydligen svårt för den att landa och krypa in i blomman.  Jag  noterade hur den gjorde försök efter försök att komma nära utan att lyckas. 

Jag tog genast fram kameran för att föreviga humlans envisa kamp att nå blomman.

Nedan syns humlan närma sig blomman igen, vet inte för vilket försök i ordningen.

Skulle den lyckas denna gång?

Jo, humlan lyckades  ta  tag med ena frambenet i blomman och vips.... 

...så gick det lättare att landa och krypa på plats för en välförtjänt måltid. 

Mmmm, äntligen käk!

Jag gissar att det var en trädgårdshumla jag såg. 

💜💜💜

Vill du kika lite på humlor  kan du besöka Artdatabankens hemsida och kika på planscher över svenska humlor i olika områden. 

En studie i växtkraft... eller jösses vad gurkan växer.

Jag börjar med att tacka grannarna för gurkplantan, utan dem, ingen studie och växtglädje. 

Grannarna sår och driver upp många fina plantor varje år.  Ibland får de för många och då finns jag här och tar tacksamt emot de plantor som inte får plats i deras trädgård. 

Jag är så tacksam att de tänker på oss.

Jag planterar om de växter vi får och ska behålla (de behöver ju ha krukorna tillbaka för sådden nästa år)  och skänker vidare de växter som kan glädja andra.

 I år planterade vi den gurka vi behöll i den sk potatiskrukan.  Sen har vi ställt den krukan i en plastlåda så att inte vattnet vi vattnar med ska rinna rakt igenom utan att plantan kan tillgodogöra sig det. För att ha något att klättra i använder vi ett tomatstöd. (Man tager vad man haver, återanvändning när den är som bäst)

💚💚💚

Jag blir helt förundrad på hur fort gurkplantan och dess frukter (heter det så?) utvecklas.Från dag till dag ses skillnad i storlek på gurkorna, på plantan med föresten. 

Nedan syns plantan från den 30 juni. Den har börjat att blomma med gula vackra blommor, dessa besöks av tacksamma humlor. 

Den 14 juli så är plantan lite större ändå, toppen är redan uppe vid lyktan. . 

 27 juli.

Plantan med gurkämnena  siktar mot himmelen och är redan uppe i taket på altanen  och nosar. Vi hjälper till med lite snöre för den att greppa tag i.

Sen skickar plantan ut coola tentakler för att hålla sig fast. 

Det ser så häftigt ut när man ser hur de från ena dagen till den andre gripit tag i och greppat fast i något.

💚💚💚

Nedan har jag tagit en bildserie på en av gurkorna och hur snabbt den växer till sig, fotot nedan är taget den 19 juli

Bara några dagar senare syns att den växt till sig mera. Nedan syns gurkans storlek den 22 juli. 

En dag senare, 23 juli. Nu syns det tydligt hur fort den växer.

24 juli är den ännu lite större...

Fotot nedan togs den 25 juli

Gurka anno 26 juli

och till sist ett foto på gurkan från  idag, 27 juli.

Snart är det dags att skörda.

Ekorre på matbesök.

 🙏🙏🙏

Jag har turen att ha naturen inpå knuten. 

Det syns på  alla de foton jag delar. Motiven är mycket blommor och djurliv.

Denna bildserie är på en av de tre ekorrar som brukar dyka upp hos oss.

Hen är en frekvent besökare vid våra två fågelmatarstationer. 

Fotona i detta inlägg är tagna på framsidan av huset.  

I våra matare  bjuder vi på jordnötter, talgbollar och Hi-Energy deluxe fröblandning, som består av solrosfrön, mjölmask och röd majs.

Denna gång var det talgbollarna som lockade. 

Jag satt på förstukvisten och drack kaffe. 

Rätt som det var kände jag att det var någon som tittade på mig.

Drygt 4 meter framför mig, uppflugen högst upp på stolpen,  satt denna sötnos  och kikade mig.

Hen var lite orolig, något hade stört dennes lunchintag.

Jag sågs antagligen som harmlös, för "Kurre" vände ryggen åt mitt håll och började kika på vad grannarna hade för sig istället.

Hmm, en ny bil hade dykt upp på uppfarten. 

Den måste noga undersökas så att den inte innehåller några otäcka katter,

Tror du att jag törs gå ner igen?

Men jösses, vad var det där för ljud?

Jag tror jag törs...

På väg ner igen. 

Ekorrar kan vända på bakbenens fötter på ett himla coolt och praktiskt sätt. 

Men vafalls, hörde jag något?

Bäst att stanna upp och kolla läget.

Ljudet verkade inte vara något som oroade, för hen fortsätter neråt på stolpen.

Äntligen nere bland godsakerna, som har fallit ur talgbollshållaren och nu ligger i grönskan under densamma. 

Mmm så gott med talgboll.

Det smakar mumma i magen.

Nu är jag mätt och belåten och tackar för maten genom att posera för fotografen. 

Är du klar snart?

OK, verkar klar nu. 

Ekorren pilar ner för stolpen och beger sig hemåt.

Jag övergår till att fotografera hackspetten som matar sin unge med fågelfrö.

Så tacksam för allt jag får glädjen att uppleva.