Lite förändringar vid "nya sittplatsen".

Nedan syns nya sittplatsen, som vi kallar den.  Det är underbart att sitta ute i trädgården och fika eller titta på blommorna, eller djurlivet eller bara vara.

På morgonen fungerar altanen alldeles perfekt. Men framåt tolv blir det varmt, alltför varmt att sitta där. 

I sommar har vi suttit ute och fikat under parasollet och som vanligt fladdrade tankarna iväg. 

"Skulle det inte...

.....bli mer öppet om vi tog bort skärmväggen mot skogen?

Väggen är fin, men den "stänger av" ut mot gungorna. En rabatt som ersätter väggen och går hela vägen ner mot häcken vore väl inte dumt.

Vi skulle ju kunna sätta fler stolpar och mer armeringsnät."

Jag presenterade mina tankar för maken. Han höll med om att det skulle kunna fungera och åkte lojalt, som alltid när jag får en snilleblixt, till lokala Woody-butiken och köpte in fler stolpar och armeringsnät. 

Några dagar senare...

Skärmväggen monterades ner av dotra och maken och mätningen för hur rabatten skulle gå, hur bred den skulle vara och markering på gräsmattan med snöre påbörjades. Hur skulle vi ställa stolparna? (jag hade redan funderingar på vad som skulle planteras, men säg inget till någon ;))

Nedan syns maken i mätartagen. 

De nya stolparna står lutade mot gungställningen, kanske ska jag bygga ett tält där, (s)koja bara.

Woho vad öppet det blev. 

Här står armeringsnäten lutade mot häcken.

Vi (läs maken) tog de gamla stolparna (den syns ovan) och placerade ner dem på andra platser i trädgården. 

Återvinning när den är som bäst. Allt har sin plats, för vissa saker tar det bara lite längre tid att finna rätt ställe.

Här står den ena stolpen, mitt i "cykelrabatten"

Det blev bra med lite höjd i rabatten.

 Ni ser cykeln i framkant?! 

Inköpt på ortens blomsterbutik.

 Cykeln har gett namnet till rabatten.

Den andre stolpen hamnade här. 

Som kompis till en eget uppdriven rönnplanta. 

På toppen ett stolpskydd i form av en sädesärla, inköpt nästan lokalt på Wexthuset i Enhörna.

Nedan syns ett annat projekt i trädgården, ett par överblivna stolpar och armeringsnät sattes vid staketet mot skogen. Till armeringsnätet flyttade jag över två av de fina dekorationerna som satt i armeringsnätet vid nya sittplatsen.

I nätet satte vi också en ljusslinga driven av solljus. 

Varför visade jag denna bild? 

Jo, vi planerade ju att gräva rabatten direkt.

Men den torra jorden omöjliggjorde att vi grävde eftersom marken var som betong. 

Medan vi väntade på regnet som skulle mjuka upp jorden lite passade vi på att fika, flera gånger faktiskt. 

Och när vi satt där och fikade kikade jag på denna installation, gjord tidigare i år.

 Den blev inspiration till vad som blev sen. Det är bra med pauser och tid. För då kan man få nya, kanske lite bättre idéer.

 Istället för att stänga igen den nyöppnade genvägen med en rabatt, så tänkte vi om.  För det var så bekvämt att gå där skärmväggen satt i vägen förr. 

ဏ

Såhär tänker vi oss rabatten istället, plats för att gå  där väggen var förut.

Här har vi lagt ut en överbliven rabattkant för att mäta ut hur stor rabatten skulle bli. Längden på den överblivna biten rabattkant fick bestämma storleken.

Maken slog ner stolparna i bakkanten. 

Jag slog mig ner i en trädgårdsstol med en kopp kaffe för att bistå med glada tillrop. 

Nedan är armeringsnätet på plats och maken har börjat gräva ner rabattkanten och vända på gräset.

 Jag bestämde mig för att flytta över lite växter från andra platser i trädgården i stället för att köpa nya. 

Både bättre för plånbok och de växter som inte trivdes särskilt bra på sina nuvarande platser.

Här nedan har den första växten kommit på plats. Det är en funkia som avskydde sin andra växtplats.

Här har Funkian fått sällskap av en till blomma. Jag har helt tappat namnet på den, men jag tror det är en Astilbe. Den är så liten så liten, trots att jag köpte den för flera år sedan. 

Vi får se om den trivs här istället. 

En liten solbrud har också fått plats här, mest för den höll på att dö av törst på sin förra växtplats. Kanske blir det för skuggigt. Då får den flytta igen.

Hejdå oktober. Välkommen november!

 Jag tog en runda  i trädgården igår. Dimman låg som ett lock över trädgården och det var blött i både gräs och i luften. Men det var ändå en skön känsla att bara gå ut och njuta. Smärtan i knäna är överkomlig just nu. Tack o lov. Det betyder att jag orkade/klarade att gå runt hela trädgården utan att sitta och vila efter korta sträckor. Det är skönt att jag känner mig ganska stadig på benen. Det är skönt att våga gå utan att vara stapplig och rädd att ramla.

Frosten har inte än tagit alla blommor, men den är på god väg. Den stora rönnen har tappat de flesta av sina löv, dessa har vi krattat ihop och lagt över rosorna i rabatten. Eller vi, maken har gjort det mesta grovgörat i trädgården i år. Han är så snäll och har planterat, grävt, krattat och vattnat. Jag har suttit bredvid på en stol och känt mig värdelös och önskat att jag kunde göra allt själv.

Det är inte samma sak när någon annan gör arbetet, även om det sker efter mina instruktioner.

Nedan syns lite av rabatten som jag kallar "ängen" den har varit tunn och tanig hela sommaren. Nu efter oktobers myckna regnande har den tagit sig bra. Jag har dessutom haft turen att via marketplace på Facebook kunnat fylla ut den och andra rabatter med några  fina växter från en trädgård i närheten. Det var en tjej som hade gallrat ut och sålde. Tre vändor blev det för maken med bilen. Jag var med en gång och fick en underbar rundvandring i en villaträdgård utöver det vanliga. Där kände jag mig inspirerad men också som en komplett amatör...

Vid lillstugans rabatt ser det tomt ut när vi kapat ner Alpina klematisen. Förhoppningsvis så kommer den igen i vår.

På bilden nedan syns det att skärmväggen vi hade vid nya sittplatsen är borttagen. Mot häcken syns två lägre stolpar och ett nät. Det är en ny rabatt. 

Titta vad mycket öppnare sittplatsen blivit bara genom att ta bort skärmväggen.  Det känns jättebra och en ny rabatt är ju aldrig fel...

Den torra sommaren gjorde att rabatterna vid sluttningen i söder blev snustorra. Ingenting ville ta sig och växa. Fröerna jag sådde i våras har grott nu i höst, så torrt har det varit. På bilden nedan syns en ny liten rabatt. Jag var tvungen att flytta på hortensian jag planterat ovanför ängsrabatten. Den står nu mitt på gräsmattan, syns nere till vänster i bild. Runt den har jag sått blåklint. Det är de som syns mest och är högre på bilden.

Nedan syns närbild på nya sittplatsens rabatt. Där syns kärleksörten från svärmors rabatt och de vackra höstfärgerna på rosenstavens blad.

Nedan en fröställning från solhatten, den är vit pga mögel, men otroligt vacker.

Så här ser de ut i vanliga fall. Bruna och taggiga, men fortfarande lika vackra. 

Avslutar med tre bilder på den uppstammade oxbäret.

Jag har fler bilder från i sommar att dela på bloggen. Nu när lusten att blogga kommit fram igen då smärtan avtagit i kroppen kommer jag försöka blogga mer. 

All kärlek till er som tar er tid att läsa. 

Tack!