Då Coronan härjat så borde trädgården ha varit den plats där själen kunnat få ro. Jag trodde aldrig att jag skulle tappa lusten för att jobba i trädgården, eller njuta av allt det vackra jag planterat. Men jo, så har det varit i år, lusten har inte funnits där. Tyvärr.
Det är lätt att tappa sugen, när det alltid gör ont. När du inte kan resa dig utan att det gör så ont, så ont. Då du tänker efter om det verkligen är nödvändigt att resa sig ur stolen. När du en bra dag reser dig och går några steg och med förvåning kommer på att det inte gjorde ont att resa sig.
Mina knän, som är förstörda av artros, har värkt så att hela vardagslivet påverkats. Jag har bara kunnat gå korta sträckor, svårt att resa mig, varit vinglig och tagit till kryckor för att ens kunna gå inne. Fy sjutton. Inget kul alls.
Men det går inte att gräva ner sig. Tänk positivt. När du snubblar är det bara att göra det bästa av det. Som seriestrippen Kalle och Hobbe beskriver ovan.
Tadaa! Jag kommer igen.
Ska dela lite bilder i fler inlägg. Lovar.